ORDBAJS 28129

Jag sitter vid köksbordet med tungt huvud och dricker citronvatten. Min kropp kräver citronvatten just nu, vill ha det där syrliga och beska. Är ganska matt i kroppen och omtumlad.

Känner mig tacksam för gårdagens kompisdejt med två vänner som det alltid är så intressant och givande att prata med.

För det är det vi gör bäst, pratar. Vi delar med oss, jag berättade något tungt jag burit på länge och vi byter tankar med varandra. Vi pratade om det här med att ta ansvar och vad som händer när människor inte tar något.

Det bästa med dessa dejter är att vi vågar bjuda in varandra. Det är väl det vänskap och relationer handlar om, att våga bjuda in och skala av alla lager som vi dagligen bär på.

Jag kan inte låta bli att återigen fascineras över hur spännande det är att försöka förstå varför vi, var och en, är som vi är. Hur vi blir de personer vi är. Vilka mönster och beteenden som vi rör oss med och vår förmåga att hantera olika saker.

Och jag inser återigen hur viktigt jag tycker det är med personlig utveckling, att våga vilja förstå sig själv och kanske förbättra eller förändra vissa saker en hittar längs vägen.

Åhja. Det var ju inte alls det här jag skulle skriva egentligen. Hur som helst, nu ska jag dricka mer citronvatten och fortsätta fila på bokmanuset. Nu ska det äntligen bli färdigt! Kram!