God morgon! Jag refererade till skillanden på "känna efter och känna in" i gårdagens inlägg. För mig är det en uppenbar skillnad och viktigt att skilja på. Känna efter: En aktiv handling där du letar efter något - du hämtar. "Är jag inte lite trött idag?" "Det gör kanske lite ont ändå". Känna in: Mer närvarande i stunden där du bejakar det som kommer till dig. "Aha, nu känns det såhär, intressant". Är ni med? Jag förespråkar att vara mer i "känna in" än "känna efter" av flera anledningar. Att fastna i känna efter kan bli osant, att vi rent av skapar eller påverkar hur vi mår. Att känna efter är lite som att leta i ryggsäcken och se vad man hittar. Medan att känna in är att vara närvarande och respektera dagsformen. Känna in, låta det komma till oss istället för att leta upp det. Man skulle kunna översätta det som att istället för att låta huvudet bestämma hur man mår eller känner (känna efter) så lyssnar man in kroppen berätta (känna in). Jag lever efter att kroppen är det enda som är sant på riktigt. Kroppen vet och är alltid ofärgad av allt som pågår runt omkring oss, medan våra tankar, känslor, erfarenheter och allt som pågår i huvudet anpassar sig och ofta rör till det. Det är visserligen en helt annan diskussion. Det är också intressant att vi får höra "känn inte efter så mycket", vilket är negativt laddat eftersom vi värderar det som något svagt eller mjäkigt. Att känna efter. Det kan leda till att vi istället stänger av eftersom vi glömmer att det finns nyanser. Vi lever i ett samhälle där allt är svart eller vitt, av eller på. Antingen är du avstängd eller så känner du efter för mycket. Vi behöver nyansera. Det finns massor däremellan. Stänga av, känna efter, känna in, känna av, vara närvarande, skydd och så vidare. Berätta gärna, hur resonerar ni i det här? Läs även: Frånsäger man sig rätten till ett privatliv?