Jag är trött. Känner hur kropp och sinnen pratar med mig. Sömn behöver fyllas på. Kanske verkar märkligt att känna sådan intensiv trötthet efter sommarlov och semester men det är helt i sin ordning. Som jag nämnt har jag både jobbat under sommaren och många emotionella delar har landat och bearbetats. Allt sådant tar kraft. Tänker på hur lätt vi viftar bort emotionellt arbete som att vi inte riktigt accepterar att den kräver sin energi. Någon sa "förstår inte hur jag kan vara såhär trött och sliten, jag har ju inte gjort något idag" - och tog inte med i beräkningen att det var en hel massa som pågick inombords och i livet känslomässigt och emotionellt som kräver sitt. Ungefär som när gravida personer ber om ursäkt för att "jag orkar ingenting längre - jag gör ingenting och det är så frustrerande, känner mig oduglig som inte gör något längre". Ursäkta? Du gör MER än du någonsin gjort tidigare - du skapar ett liv <3 Återigen, vrida på perspektiven. Öva på att förstå att det inte bara är praktiska saker som räknas. Jag vet exakt varför jag är så trött och sliten som jag är just nu. Bubblande glad och så taggad på arbetshösten och livet, samtidigt i behov av att sova och fylla på. Allt är i sin ordning. Fint är det! Läs även: Det dåliga samvetet